en helg till har passerat. fredagskväll blev det väldigt lugnt, värk i kroppen, så jag däckade tidigt efter ett varmt bad. lördagen börjades med städning, disk och tvätt. lagom kul lördagssysselsättning men när det väl var gjort så fick jag ju min belöning. julfest på jobbet. var där en stund sen gick jag till grace.
 jag vet inte om jag ska skratta eller gråta om vad som hände därefter.


men att älska någon är starkt. då gör man inga misstag. då ger man inte igen. då står man för vad man gör och man skyller inte på något annat än sig själv. jag var för full hit och dit fungerar helt enkelt inte. tycker att det är tragiskt att man kan stå vid sidan om ett förhållande och hela tiden se felen. kärlek ska vara något fint, något okomplicerat, lättsamt och galet härligt. om man är kär ska man inte godta vad som helst. godtar man vad som helst så har kärleken övergått i besatthet. tro mig, jag vet. man märker inte det själv. men egentligen så mår man mer psyskigt dåligt än bra. man väntar hela tiden på nästa breakout och man har svårt att njuta när allt väl är bra. på något sätt så trivs man ändå i den där besattheten. man tar skit, nästan dagligen, men man försöker se det som ett skämt. "ähh, han menade inte något med det". det är alltför många som har det såhär. är det så ni vill leva era liv? i ett falskt förhållande? i besatthetens lag?
 "neej, jag är rädd att han träffar nån annan ifall vi gör slut"
hallå, snälla! livet är för kort för att leva i en lögn.

WAKE UP!

and somehow... i have to admit... i feel a little bit wounded.